Efter att ha klarat av ett stycke matyr-tent igår, slängde jag mig på tåget norrut.

Torsdagen den 17 maj har bestått av familj, kärlek, regnpromenader, vilopuls och Strindberg.
Helt okej, helt okej.

Det är morsdag och jag saknar mamma.

Medans min kille får träffa min mamma 327 kilometer norrut, får jag läsa på grammatiktent. Vad är det för logik?

Jag: Jag skulle också kunna vara en stor modebloggare o stryka runt på stan o se cool ut.
Vän: Du skulle nog aldrig kunna vara en sån
Jag: Hurså? Varför inte?
Vän: Du? Du är för svart
Jag: Klädd?
Vän: Nej, i själen

wtf

Om du vaknar lite över halv sju, en måndagsmorgon, och det händer alltför mycket utanför din dörr (läs: någon borrar in låset på grannens dörr, sjukvårdspersonal springer av och ann, hundar skäller, folk ropar) så vet du att en ny vecka brakstartat och att du skall stiga upp.

I kväll somnar jag glad i magen

1. Alldeles för förkyld
2. Alldeles för mycket skolarbeten
   
3. Alldeles för lite mat
4. Alldeles för mycket att göra
   
   Kanske dags för en veckas semester under täcket?

1. Kanske du skulle kurera dej?
2. Kanske du skull sätta igång med jobbet nån gång?
   
3. Kanske du skulle äta?
4. Kanske du skulle göra det du har att göra i stället för att klaga?
   
   Kanske dags att hålla käften...
   

Jag har funderat lite.
I funderandets stund befann jag mig, och min cykel sig, på en spånbana ute vid stranden. Plötsligt spurtade någonting svart och vitt med skägg förbi. Inte nog med att det vita var en studentmössa och det svarta en kostym, nej, den spurtande (och flåsande) gestalten med skägg var min professor i åldern 70+.

Eh? Javisst, gokväll på dig med.